I morse sov jag ganska länge och sedan tog jag mig en lång frukost för att ladda upp inför dagens pass. Jag var peppad men blev liksom aldrig klar någon gång. Passet skulle läggas in i klockan, gps:en nödladdas, kläderna samlas ihop (de flesta hängde i torkskåpet) och hundarnas reflexer på. Min ena hund Piraya är så rolig när jag tar fram löparskorna, hon klapprar tänder och skakar som ett asplöv, hon vill verkligen inte följa med fast när vi väl har kommit iväg springer hon så glatt så 😉 Till slut kom jag äntligen ut i alla fall.
Vädret var helt perfekt för löpning, eller om klädvalet var rätt kanske, för solen lös med sin frånvaro… Det flöt på riktigt bra idag, med betoning på flöt för på vissa sträckor hade våtdräkt och simdyna passat bättre. Det är verkligen surt i skogen nu fast det är ju bra för mig då jag behöver mjukt underlag. Just nu känns löpningen riktigt bra och jag börjar få upp ett hyggligt tempo, men det bästa av allt är att jag inte får ont i ryggen! Jag blir inte speciellt trött av de här träningspassen trots att jag ligger högt i puls på löpdelen så till nästa vecka kommer jag förlänga löpningen och korta gå-delen. Håll tummarna att ryggen håller.
Tack och hej leverpastej!
Mitt Liv som Insats 