Om Mitt Liv som Insats

Det som inte dödar det härdar... Envis som synden och ger aldrig upp när det gäller träning men är samtidigt snäll och hjälpsam.

Distansträning:)

Idag var det dags för distansträning igen, jag och Ulrika cyklade tillsammans, de där snabba killarna får cykla själva 😉

Det började med att jag glömde min pulsklocka, oj oj hur ska det här gå, om inte träningen finns registrerad har den ju inte hänt 😉 Skämt åsido, jag löste det genom att använda en app i telefonen istället… Idag cyklade vi till Gäddeholm, över till Harkie och vidare till Frösåker i solskenet :). Vi lekte även lite stigfinnare för att slippa åka på vägen, vi lyckades inget vidare men killarna hittade en stig som var bra men med några hopp över nedfallna träd. Det var verkligen ett varierande underlag, ena biten var frusen för att helt plötsligt bli till ett surhål, överraskande i alla fall. Tungt var det i alla fall, det kändes som om någon höll i däcken när jag cyklade, fast det kanske var träsktrollet som busade lite… Tekniken var det lite si och så med, jag förstår inte vad problemet är, varför kan det inte bara flyta på? Sen får jag inte loss fötterna heller så nu är nästa knä blått :/ Men det är tur att det är vacker utsikt när inte flytet finns där för då finns det ju något fint att titta på när man ligger och kravlar på backen.

IMG_9161 2.JPG

Som avslutning på träningen fikade vi på Gäddeholms café tillsammans med de snabba killarna. Jag åt Grevens räkmacka med te till, mums 😍 Men tyvärr blir det ingen bild för jag var så glupsk att jag glömde fota 🙈 Efter fikat var det bara att cykla tillbaka till bilen, burr vad kallt det var komma ut igen men som tur var var det medvind och solen värmde gott. Sammanfattningsvis var det en bra tur som jag gärna gör om igen, det finns ju några partier jag behöver träna teknik på 😉

Tack för den här gången 🚵🏼

Mörkerträning och lite distansträning

I måndags var det dags för mörkerträning igen, det hade regnat under dagen men som tur var slutade det en stund innan träningen började. All snö hade regnat bort och det var väldigt blött och kladdigt. Vad mörkt det blir utan snö, marken liksom suger upp allt ljus från lamporna och det är svårt att se alla rötter och stenar. Utmaningen började direkt, hala rötter, mycket hala rötter, och jag trodde att dubben skulle bita i och göra lite nytta men nej däcken var ju fyllda med lera så det gled bra istället. Jag fick markkänning tre gånger så nu har jag ett skrapsår på höger knä, en lårkaka med skrapsår på låret och en riktigt fin svullnad på vänster vad, men vad säger man… ”Det som inte dödar det härdar” och jag lever ju 🙂 Det blev 3 backintervaller i alla fall men hur tungt kan det vara egentligen, det riktigt sög i benen, skönt på sätt och vis. När det var dax för nästa backintervaller så ramlade jag för tredje gången och då kastade jag in handduken och åkte hem, det gjorde för ont helt enkelt.

Under träningen konstaterade jag att jag måste hitta en ny hjälm! Pannlampan vickar ner hjälmen för ögonen trots att jag hade mössa under, den går inte att göra mindre 😦 och det är storlek 50-53. Det är lite svårt att cykla när man inte ser, fast ibland är det ju bra 😉

I lördags cyklade jag distans med Ulrika, eller ja vi var många fler, bland annat min dotter, men de cyklade fortare än vad vi gjorde. Jag hade ju bestämt mig för att ta det lugnt och inte cykla för fort vilket jag lyckades riktigt bra med. Det blev en fin tur över Lista kärr, Munga, Vad och sen tillbaka till Orientalen. Marken var frusen så underlaget var perfekt och det var riktigt rolig cykling. Jag hade några svåra partier där jag inte hade en ända fotisättning, jag kände mig så nöjd 🙂 Tänk att man kan bli så glad av att cykla mountainbike.

Tack för den här gången, nu är det dags för plugg och ikväll blir det spinning med ”mina” landsvägsungdomar.

Massage

Idag har jag fått massage på mina vader igen. Den vänstra som jag har haft riktigt ont i tidigare var riktigt bra nu men den högra var stel och öm istället. Men massagen gjorde nytta och nu känns den helt ok igen. Däremot har ”vi” kommit fram till varför jag får ont i vaderna, jag svankar och spänner ryggmusklerna så mycket att det sprider sig ner i vaderna. Eller rättare sagt, jag svankar när jag cyklar och avvänder vadmusklerna för mycket när jag trampar. Nu ska man ju använda vaderna när man cyklar, men kanske inte bara vaderna… Så nu har jag fått en ”läxa”, jag ska stretcha höften och ländryggen. Ja höften, för den är så stel att jag inte kan tippa bäckenet framåt och stretcha ländryggen. Om det är det här som är orsaken till min krånglande vad och att ländryggen gör ont på vintern så är det ju lätt åtgärdat, kanske inte lätt, men det är ju skönt att det inte är något allvarligare än stelhet. Så varje dag en kort stund så blir det stretching för mig 🙂

I går missade jag mörkerträningen för vi (mina skolkamrater och jag) åkte fel i Södertälje, så istället för att åka hemåt åkte vi till Trosa 😦 Så jag kom hem 45 minuter efter att träningen hade börjat 😦 Jag hade sett framemot den här träningen, det är så kul att cykla MTB, och jag hade köpt nya vinter cykelskor så att jag inte skulle frysa. Men det kommer väl fler gånger… Annars kan jag ju inviga dem på spinningen imorgon 😉

Här kommer en bild på mina nya fina cykelskor (>

28032_5638

Mörkerträning 

Det är väl dags att aktivera den här bloggen igen 😊

Ikväll var det MTB mörkerträning med Västerås Cykel klubb, vädret var inte det bästa, 0-gradigt och snöblandat regn så föret var inte det enklaste. Vi var sju stycken som gav oss iväg med pannlampor på.   

 Föret var ganska tungt men ändå gick det att få riktigt bra flyt över rötter och stenar, fast rätt som det var försvann framhjulet och jag fick marksyning när det visade sig att det gömde sig en rot som låg på tvären. Tur att snön är mjuk, jag kanske skulle ha passat på att göra en snöängel när jag ändå låg på marken 😉 På de oplogade skogsbilvägarna gick det bitvis lika mycket på tvären som framåt vilket ibland resulterade i närkontakt med någon av de andra som var med. 

En av deltagarna fick cykel haveri i skogen med en kedja som gick av, tyvärr gick det inte att åtgärda så hon fick promenera hem. Men hade inte det hänt hade vi missat den här vackra himlen 😍  
 Det var ett roligt pass som jag blev glad av och nu känner jag mig nöjd här i soffan med min lilla Xena i knät. 

Cykeltur med Alva

Cykelturen med Alva blev inte riktigt som någon av oss hade tänkt… Jag tänkte cykla intervaller och att hon kunde cykla efter sin egen förmåga och i sitt tempo. Men riktigt så blev det inte, Alva blev arg och frustrerad för att hon inte orkade och ännu argare blev hon när jag dessutom var snabbare än henne. Hm, man får tydligen inte kondition av att rida och leka med telefonen. Men snart är hon nog ifatt mig och om också…

Sen var det där med att hon hade växt också, vi borde ha höjt sadeln med fem centimeter! Det är riktigt jobbigt att cykla med för låg sadel. Jag tycker att Alva kämpade på bra och det kommer bli bra!

Nu får vi hålla tummarna att det INTE blir snö och kallt till helgen, Alva skulle ju ut på en cykeltur själv i lugn och ro. Själv hoppas jag på en MTB-tur på söndag…

Trött, tröttare, tröttast

Idag är jag riktigt trött, jag vill bara sova. Så där trött att man inte orkar koncentrera sig när man läser eller när någon pratar med en. Men om jag nu är så trött varför vaknar jag kl. 06:30 och inte kan somna om, knäppt är det i alla fall. Men jag har tagit mig igenom dagen med hjälp av kaffe och tårta, snabb och effektiv energi, synd bara att den verkar så kort tid 😔

Idag hade jag HLR-utbildning på jobbet, det är faktiskt en av de värsta sakerna med mitt jobb. Ja, jag vet att det är jätteviktigt men att ”leka” olika scenarier är inte min grej, att låtsas vara anhörig eller dylikt får mig att få ont i magen. För mig blev det mer naturligt än vad det var tänkt då jag tuggade på en kola när jag spelade anhörig och satte i halsen, oops… 😳. Jag överlevde, frågan är om dockan gjorde det… 😉

Nu ligger jag slött i soffan och tittar på TV, men jag har faktiskt tränat Coreträning innan jag hamnade i soffan. Så God Natt så hörs vi imorgon!

Skön MTB-tur

Idag har jag cyklat med Ulrika och Catina, MTB alltså 😊. Jag bestämde mig för att cykla till mötesplatsen, det tar väl inte så lång tid tänkte jag… Men jag missade att det blåste så in i vassen, mot, och sen när jag skulle över bäcken så hade bron gått av 😞. Det innebar att jag fick delvis doppa fötterna i vattnet och klättra över bron med cykeln, men Grip Grab fungerar kanon för jag blev inte blöt om fötterna. Sen är jag verkligen tacksam att jag inte ramlade i vattnet eller tappade cykeln i vattnet. Sen när jag kom till asfaltsvägen så hade jag ingen lust att cykla där utan tog första bästa stig, det blev väl sådär, irrade runt och det slutade med att jag kom 500 meter på ~20 minuter, så jag blev lite försenad men det var kul 😉.

När jag äntligen kom fram till mina cykelkompisar så bestämde vi oss för att cykla mot Gäddeholm och tog alla stigar vi kunde hitta på vägen dit. Jag klarade backen vid brukshundklubben för första gången, ÄNTLIGEN! 😄😄 Som jag har tragglat med den backen! När vi kom ut till Gäddeholm finns det en lång backe där spåret börjar och den klarade jag också för första gången 😄😄. Det är verkligen fina stigar men det var lite surt i backen just nu…

Rätt som det är kommer vi fram till en liten sjö där det simmar två sångsvanar som jag fick lov att stanna och fota, tyvärr syns de knappt eftersom de var så långt borta;

mittlivsominsats.files.wordpress.com/2014/03/20140309-215241.jpg”>20140309-215241.jpg

Jag passade även på att ta en bild på oss tjejer;
href=”https://mittlivsominsats.files.wordpress.com/2014/03/20140309-215450.jpg”>20140309-215450.jpg

Vi cyklade hela spåret som vi kände till och det var en backe som var alldeles för svår för mig, jag tappade all fart när vi svängde upp för den och sen hade jag fel växel och grädden på moset var stenar, miljoner halvstora stenar i vägen, det blev till att knata uppför. En stund senare kom jag till ett litet dropp, inge svårt alls egentligen, men jag gled ner i sprickan och fastnade med pedalen, som tur var fick jag ur foten och kunde ta emot mig. Ingen vurpa alltså 😊. Efter de trixiga partierna var målet Gäddeholms café och en räkmacka, supergott! Här kommer en bild på denna;
mittlivsominsats.files.wordpress.com/2014/03/20140309-220451.jpg”>20140309-220451.jpg

Det blev en lång fika med prat om allt mellan himmel och jord, riktigt mysigt. Jag kan verkligen rekommendera Gäddeholms Cafe, det är gott fika, mysig miljö och trevlig personal. Efter fikat cyklade Ulrika mot stan och jag och Catina hemåt via Irsta. Jag hade riktigt bra tryck i benen sista biten och den här turen blev riktigt lyckad. Lägger med en länk med dagens träning;

https://www.polarpersonaltrainer.com/shared/exercise.ftl?shareTag=1896de6379edfedc6ac1c981c0d353aa

Free 09-03-2014 09:50.

<a href="http://

<a

<a href="http://