Distansträning:)

Idag var det dags för distansträning igen, jag och Ulrika cyklade tillsammans, de där snabba killarna får cykla själva 😉

Det började med att jag glömde min pulsklocka, oj oj hur ska det här gå, om inte träningen finns registrerad har den ju inte hänt 😉 Skämt åsido, jag löste det genom att använda en app i telefonen istället… Idag cyklade vi till Gäddeholm, över till Harkie och vidare till Frösåker i solskenet :). Vi lekte även lite stigfinnare för att slippa åka på vägen, vi lyckades inget vidare men killarna hittade en stig som var bra men med några hopp över nedfallna träd. Det var verkligen ett varierande underlag, ena biten var frusen för att helt plötsligt bli till ett surhål, överraskande i alla fall. Tungt var det i alla fall, det kändes som om någon höll i däcken när jag cyklade, fast det kanske var träsktrollet som busade lite… Tekniken var det lite si och så med, jag förstår inte vad problemet är, varför kan det inte bara flyta på? Sen får jag inte loss fötterna heller så nu är nästa knä blått :/ Men det är tur att det är vacker utsikt när inte flytet finns där för då finns det ju något fint att titta på när man ligger och kravlar på backen.

IMG_9161 2.JPG

Som avslutning på träningen fikade vi på Gäddeholms café tillsammans med de snabba killarna. Jag åt Grevens räkmacka med te till, mums 😍 Men tyvärr blir det ingen bild för jag var så glupsk att jag glömde fota 🙈 Efter fikat var det bara att cykla tillbaka till bilen, burr vad kallt det var komma ut igen men som tur var var det medvind och solen värmde gott. Sammanfattningsvis var det en bra tur som jag gärna gör om igen, det finns ju några partier jag behöver träna teknik på 😉

Tack för den här gången 🚵🏼

Mörkerträning och lite distansträning

I måndags var det dags för mörkerträning igen, det hade regnat under dagen men som tur var slutade det en stund innan träningen började. All snö hade regnat bort och det var väldigt blött och kladdigt. Vad mörkt det blir utan snö, marken liksom suger upp allt ljus från lamporna och det är svårt att se alla rötter och stenar. Utmaningen började direkt, hala rötter, mycket hala rötter, och jag trodde att dubben skulle bita i och göra lite nytta men nej däcken var ju fyllda med lera så det gled bra istället. Jag fick markkänning tre gånger så nu har jag ett skrapsår på höger knä, en lårkaka med skrapsår på låret och en riktigt fin svullnad på vänster vad, men vad säger man… ”Det som inte dödar det härdar” och jag lever ju 🙂 Det blev 3 backintervaller i alla fall men hur tungt kan det vara egentligen, det riktigt sög i benen, skönt på sätt och vis. När det var dax för nästa backintervaller så ramlade jag för tredje gången och då kastade jag in handduken och åkte hem, det gjorde för ont helt enkelt.

Under träningen konstaterade jag att jag måste hitta en ny hjälm! Pannlampan vickar ner hjälmen för ögonen trots att jag hade mössa under, den går inte att göra mindre 😦 och det är storlek 50-53. Det är lite svårt att cykla när man inte ser, fast ibland är det ju bra 😉

I lördags cyklade jag distans med Ulrika, eller ja vi var många fler, bland annat min dotter, men de cyklade fortare än vad vi gjorde. Jag hade ju bestämt mig för att ta det lugnt och inte cykla för fort vilket jag lyckades riktigt bra med. Det blev en fin tur över Lista kärr, Munga, Vad och sen tillbaka till Orientalen. Marken var frusen så underlaget var perfekt och det var riktigt rolig cykling. Jag hade några svåra partier där jag inte hade en ända fotisättning, jag kände mig så nöjd 🙂 Tänk att man kan bli så glad av att cykla mountainbike.

Tack för den här gången, nu är det dags för plugg och ikväll blir det spinning med ”mina” landsvägsungdomar.