Lite klokare…

Idag har jag varit ute och sprungit och gått om vartannat, jag har med andra ord börjat från början med löpningen. Jag fick mig en ögonöppnare av ”min” ergonom på jobbet då hon sa att börja med 4 kilometers löpning när man har varit skadad i nästan ett år är väldigt påfrestande för kroppen och då speciellt för ryggen. Jag försökte protestera att det inte alls var långt och att jag verkligen hade fokuserat på hållningen men får då till svar att det inte var långt innan jag fick diskbråcket. Sedan sa hon något som fick mig att verkligen ta till mig vikten av att bygga upp kroppen; ”hur mycket vill jag göra det här”, det låter kanske konstigt men någonstans i mitt huvud lös det upp en lampa och polletten ramlade ner. JAG VILL VERKLIGEN SPRINGA OCH CYKLA! Alltså måste jag börja försiktigt och stärka upp muskler, leder och ligament igen innan jag börjar springa fort, långt och hårt. Så nu har jag lagt till gång/löpning en gång i veckan och promenad (raskt tempo) en gång i veckan förutom coreträning och trainern.

Hur kändes träningspasset idag då? Bra, varken mer eller mindre. I uppförsbacken var det isgata så att springa ordentligt där var i stort sett omöjligt och snöblask och ris på skogsvägen gjorde inte saken bättre. Det positiva är att jag lyfter på fötterna ordentligt och jag ramlade inte, men nackdelen är att jag inte kan kontrollera hållningen så att nacken hamnar i en bra position. Jag har verkligen funderat på alternativa vägar men de blir antingen för korta, för långa eller för mycket asfalt så den här rundan får duga så länge. Men solen tittade fram bakom molnen och blåsten nådde inte in mellan alla träden så det blev en behaglig tur och hundarna var glada att få komma ut. Dessutom var jag något snabbare än förra veckan 🙂

IMG_1910 - version 2

Annonser