Besviken…

Tänk att det aldrig blir som man önskar. Jag hade tänk att jag kanske skulle kunna åka på cykelläger med Cyklande Tjejer i höst när allt det här med nacken var över. Som en present till mig för att jag hade tagit mig igenom den här jobbiga tiden. Men så blir det inte, lägret krockar med Tjejmilen, Adams Enduro tävling och svärfars 70-års dag. Just nu är jag ledsen och besviken, det känns som att allting bara sk**er sig. Vad har jag nu att se fram emot? Ja, inte blir det bättre att gräva ner sig och tycka synd om sig själv, men just nu gör jag det.

Livet är svårt, jag vet det, men varför ska allt vara så motigt? Jag brukar tänka att man inte får mer än man klarar av, fast nu börjar jag tvivla på det. Sen är det väl inte bara lägret som får mig att känna så, utan allt annat runtomkring mig, men nu känns det som spiken i kistan… Lägret skulle ju vara min belöning och det har ju varit min morot för att fortsätta kämpa, vad ska jag nu hitta på för att kämpa vidare… Ja, jag gnäller, men jag är SÅ besviken!

Något som är positivt iallafall är att min yngsta dotter provade att cykla racer igår och hon verkar tycka det är roligt 😍 Tänk vad roligt om hon vill börja cykla! Men vilken cykel ska jag ha, hon har ju tagit min…

20130529-140956.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s